I am the cancer, that never turns black.
Och allt bara kraschar så jävla fort. Min älskade Amadeus, min laptop, är typ ganska så jävla sönderslagen. Alltså har jag ingen egen dator för tillfället. Det är lite hemskt. Min man är ett jävla rövhål, men det är väl ingen nyhet. Och om han nu läser det här, för gud förbjude att han tar ett intresse i något jag skriver, så känn dig uthängd.
Sen snackade vi om släkt idag, jag och mami. Vi har inte kontakt med hälften av alla på hennes sida av många anledningar, men inga som egentligen berör mig. Och jag blir så arg över att det blir bortviftat att jag faktiskt anser att just dom inte har gjort något, utan endast Häxan. För att veta vart man ska, måste man veta var man kom ifrån. Jag vill faktiskt träffa mina mostrar, morbröder och kusiner. Men fet chans i helvetet att jag får det.
Idag är ingen bra dag.
Träffade Kuu, och det var himla mysigt. Ibland vet man inte att man saknat någon så mycket tills man träffar dom igen. Spännande. På tal om saknad så är det snart tre år sen Sigge dog, and guess what?
Det gör lika ont idag också.
Så det där med att allt går över med tiden känns lite...fel. Eller så är det bara jag som är patetisk. Valfritt faktiskt. Men men.
"I'm the cuccoo that never flew south"
Släkt är mer importante än man tror. Jag saknade min mycket iallafall.
Fast den är rätt...överallt nu.
Love yah.
