SuicideInc

Vissa stunder tillåter jag mig att tänka tillbaka. Och är jag riktigt duktig, så tänker jag på dom goda tiderna. Vilket dessvärre ofta leder till att jag minns det dåliga. Som alla dom människor jag förlorat. Dom som lämnade mig, dom jag lämnade, och vi som bara gled isär.

Konstigt det där med kärlek. Men vissa saker får mitt hjärta fortfarande att hoppa till, som när jag ser Honom i centrum, eller när jag går förbi slussen och tänker på äckliga fiskare och känner hennes hand i min igen.

Jag börjar misstänka att jag tänker för mycket.

I alla fall, idag började skolan. Det var jättekul, ha, ha, ha. Så kul var det. Jag fullkomligen älskar alla människor i hela världen. Blev nämlisch tvingad att jobba ihop med en viss Baba, en människa som knappt minns mig men jag minns henne. Vi har gott i samma skola de senaste säg, 12 åren. Och hon har alltid varit lika hemsk och förblir. Hon kanske inte minns alla hårda ord, men det gör jag.

Fast det spelar ingen roll, för jag visade att jag har vunnit. Medan hon sitter där som ett litet spån så skiner jag och visar allt jag kan. Som jag alltid kunnat, men nu betyder det verkligen något. Och vet ni vad? Det är faktiskt skönt att få vara vinnaren ibland.

Och jag vet att jag är en hemsk vinnare, men det är för att jag är en sån bra förlorare förstår ni. Så när jag faktiskt vinner, när jag faktiskt känner att jag gjort något bra så tycker jag att jag förtjänar att njuta av det. Så sitt på den och rotera! I WINS.

Typ.

Sen fanns det fler konstigheter, en stämning. Något outtalat mellan mig och Sd. Ska bli spännande och se vart det leder. Av någon anledning så stack det verkligen till. Jag är inte arg, utan mer…äh, jag vet inte riktigt vad jag är. Men det är inte som förut.

Pallar inte mer nu, skriver kanske mer ikväll.