Stones taught me to fly
Sten för sten börjar jag bygga en mur som ska bli större och starkare än den i kina. Jag vill säga berlin, men den revs ju, och jag har inga intentioner på att den här muren ska förstöras. För jag vet inte hur mycket mer jag tål. Det är tillräckligt med krig uppe i mitt lilla hjärnkontor, så jag orkar faktiskt inte ha ett till i hjärtat.
Har inte tränat på två dagar, det är lite sämst. Men jag har gjort andra bra saker, som att ha sönder ett par av mina favoritstövlar, spelat ofantliga mängder krigsspel och lyssnat på jazz. Imorgon ska vi laga plättar och jag har blivit utnämnd till lekledare. Alltid något att se framemot. Man känner sig lite bättre när man har en liten omkring sig som tycker att du är bäst på nästintill allt.
För just nu känns det inte så mycket som att jag är bäst på allt. Även om jag vet nu i efterhand att alla orden som sas inte var menade, så svider dom ändå. Två ordspråk som motsäger varandra – pennan är mäktigare än svärdet och sticks and stones may break my bones, but words will never hurt me. Jag menar, om pennan är mäktigare, då är alltså ordet mäktigare. Konstigt det där.
Jag tror fortfarande att jag tänker lite för mycket. Oh well.
Och jag vet inte hur jag lyckats få två symmetriska rivsår i ansiktet, men det har jag. Bra kämpat det där. Min säng är väldigt mysig nu när jag förminskat den och Walter håller mig sällskap om nätterna, men jag misstänker dock att det är hans som gett mig rivsåren. Hm, måste undersökas.
I övriga nyheter så visar det sig vara livsfarligt att försöka hoppa spärrar med högklackat. Jag är van vid att mina långa ben brukar klara sig över, men när en klack kom med i leken så fastnar jag självfallet och var tre sekunder ifrån att göra en trekvartsvolt och slå ut ett par tänder. Nu undvek jag detta, men har tagit notis om att detta inte bör prövas igen.
Sen ska jag börja marknadsföra min nya idé om sexpack med vin. Små vinflaskor i sexpack, precis som öl fast med rödvin :D Jag tycker det verkar som en fantastisk verksamhet. Snart är jag miljonär ska ni nog se.
Usch. Inte en bra dag idag heller. Vi får väl hoppas på imorgon.
Snart dags för antagningsmönstringen. Jag känner mig peppad och stark som en karhu. Det är en björn, ifall någon undrade.
Det jag kan, det kan jag, det jag inte kan det kan jag inte. Bra grejer det där.
Äh. Det löser sig säkert.
Spärrhistorien får mig att fnissa och kattärren föreställer jag mig dig som en narutard.
Huh, så bisarrt.